Jag kan inte riktigt ta in att jag nu skriver inlägg nr 1 000. Visserligen har jag hållit på några år, längre än vad jag faktiskt insåg.
Mycket har hunnit hända under dessa år.
Både bra och sämre saker.
Men så är ju livet. Det går upp och ner.
På tal om det så har jag insett att jag måste inse att det inte går att få någon att förstå sådant som de inte vill eller kan förstå. En del människor kan verka så känslokalla så att jag blir helt förfärad. Mestadels är det människor som har svårt att förstå det här med psykisk ohälsa, De som tror att det är bara att skärpa till sig och rycka upp sig.
När jag förra året berättade för en bekant att en kär vän till mig hade avlidit, då sa min bekant något typ "jaja, folk dör varje dag, det är väl inte något att deppa ner sig för". Jag fann inga ord, för det finns inga ord efter att ha fått höra något sådant.
Jag är medveten om att jag nu dömer människor som jag uppfattar som känslokalla och jag brukar ju alltid säga att man inte ska döma sina medmänniskor. Men vissa saker har jag svårt att tolerera så jag är väl även jag en dömande människa.....
Nu satsar jag på att skriva 1 000 inlägg till!
Tack för idag.
Kommentarer
Skicka en kommentar