En sådan dag

En sådan dag....

Idag är det en sådan dag. En dag då det mesta känns tungt.

Jag VET att jag inte borde känna så. Jag har det ju bra. Har mina fina nära och kära. Är frisk, har någonstans att bo, mat på bordet. Det är många som inte har ett så privilegierat liv. Jag är tacksam att jag vaknar varje dag och jag försöker att se det som är fint och positivt i tillvaron. Både i stort och smått.

Dock har jag mina sämre dagar då och då. Dagar då jag känner mig nedstämd. Det behöver inte ha hänt något speciellt, utan jag bara hamnar i detta "mood". Idag kan det nog i och för sig bero på att jag känner mig så trött och sliten.

Alla som känner igen sig i detta vet hur det är. Jag tar antidepressiva tabletter varje dag och de hjälper oftast. Men inte alltid. 

Jag är glad över att det nu talas och skrivs mer och mer om psykisk ohälsa. Fler vågar prata om det. Men fortfarande är det en del som har svårt att ta det till sig. För det syns ju sällan utanpå. För fem år sedan bröt jag en fot och hoppade runt på kryckor under en tid. Sällan har jag mött så mycket hjälpsamhet och vänlighet som då. Det var fint och nästan överväldigande. Jag fick hjälp med att öppna dörrar, t ex. Det var ingen som ens för en sekund skulle fundera över om jag verkligen HADE brutit foten, för det är väl ingen som vill hoppa runt med gips från tårna till knäet bara för skojs skull.

Däremot vet jag att många (även jag) har blivit ifrågasatta när det gäller psykisk ohälsa. Både av läkare och medmänniskor. Men lika lite som jag vill gå runt med en gipsad arm eller fot vill jag må psykiskt dåligt. Fast, som jag sa tidigare, det syns oftast inte utanpå. 

Att skuldbelägga någon som redan mår dåligt är givetvis inte bra och det påskyndar knappast tillfrisknandet.

Jag brinner för detta ämne och jag kommer att skriva mer om det här framöver.

Dagens citat:

- Varje dag innehåller en möjlighet till ett mirakel

                                                  (Elizabeth David)

Tack för idag ❤