Godhet

Godhet och pedagogik

Jag skrev igår om snällhet. När jag sedan fortsatte att läsa en bok som jag håller på med, så handlade detta stycke om godhet...Ja, det är så, att många gånger är det meningen att vi hittar precis det vi söker just då.

Så jag tänker att jag gärna vill fortsätta med detta ämne eftersom jag tycker att det är så viktigt. Det finns så många hjälpsamma och goda människor, det är speciellt viktigt att se dessa människor och uppmuntra dem. 

Varför är det så viktigt då? Jo, därför att ofta är det de andra, de som inte är så goda, som syns och märks. De som pratar bakom din rygg, kommer med elakt förtal, som bara tänker på sig själva och gärna ställer till med konflikter och bråk. 

Hur ska jag då bemöta dessa människor? Genom åren har jag insett att det bästa är att bemöta dessa personer med vänlighet. Ja, det kan låta konstigt, det är jag medveten om. Men jag har mer än en gång märkt att om jag är vänlig mot en person som är sur, arg eller elak, så inser personen förr eller senare att det inte är lönt att fortsätta med detta beteende. Ofta är en sådan person ute efter en konflikt och när jag då vägrar att ge mig in i konflikten så känner personen ifråga att det inte är lönt att fortsätta. 

Om jag blir kritiserad för något som jag tycker är orättvist så tar jag ett djupt andetag och bemöter personen med vänlighet. Jag kan bli arg eller ledsen men jag visar det inte, jag håller mig lugn. Detta kan såklart uppfattas som provocerande, om personen ifråga vill ha ett motstånd.

Jag använder mig av ett lågaffektivt bemötande. Trots att jag under lång tid har använt mig av detta förhållningssätt har jag inte vetat förrän de senaste åren att det faktiskt är ett pedagogiskt sätt att bemöta människor som är arga, aggressiva och frustrerade. Om jag själv håller mig lugn i en sådan situation, hjälper jag den andre personen att lugna ner sig och förändra situationen.

Det finns ett bra ordspråk som belyser detta:

- Ett mjuk svar stillar vreden

Tack för idag ❤