Brevvänner

Brevvänner i världen

Min första utländska brevvän hette Jane och bodde i Cheshire i England. Det var någon gång när jag gick på lågstadiet som det blev populärt med brevvänner. Genom en brevvänsförmedling kunde man få brevvänner utomlands. Det var spännande. Jag skrev på knackig engelska men det gick ganska bra. Jane verkade förstå vad jag skrev. Jag minns inte riktigt hur länge vi skrev till varandra men det var nog några år.

Nästa brevvän var Stefania från Sicilien. Hon bodde i Palermo och vi skrev till varandra på engelska, det kändes lite mer bekvämt eftersom ingen av oss hade engelska som modersmål. Då gick jag på mellanstadiet. Vi skrev nog också till varandra under ett par år.

Den brevvän jag hade allra längst var Roylla från Aten. Vi skrev till varandra under många år, vi var lika gamla och följde varandra genom hela tonårstiden ända tills vi var strax över tjugo. Detta var ju innan internet så man fick ju vänta allt ifrån en vecka upp till flera veckor innan man fick svar på sitt brev. När jag kom hem från skolan och där låg ett brev från Roylla på hallgolvet blev jag jätteglad. Vi skrev ofta väldigt långa brev till varandra. 

Även i Filippinerna hade jag en brevvän under några år. Asela bodde i staden Iloilo. Vi skrev till varandra på engelska.

Jag läste spanska på gymnasiet och fick den strålande idén (hmmm...) att skaffa en spansk brevvän för att träna på min spanska. Jag minns faktiskt inte riktigt hur jag kom i kontakt med Carolina från Barcelona men jag tror att det var via en brevvänsannons i någon tidning.. Det var nog inte helt lätt för Carolina att förstå min spanska alla gånger men vi skrev ändå till varandra under säkert tre, fyra år.

När jag var i tjugoårsåldern läste jag i en tidning om en tjej som hade sökt brevvänner i Italien och fått så många svar att hon omöjligt kunde skriva till alla. Hon undrade därför om någon var intresserad av att skriva till några av dem, så alla skulle få svar. Jag visade intresse och fick adresserna till två italienska killar. Marco och Enrico. Nu minns jag inte var de bodde men de bodde i alla fall i olika städer i Italien. Då jag varit i Italien några gånger så var det kul. Vi skrev till varandra på engelska. Det var nog bäst så. Visserligen hade jag gått en kurs i nybörjaritalienska men jag tvivlar på att jag med de minimala kunskaperna skulle ha kunnat göra mig förstådd.  Jag minns att Enrico var mycket bra på engelska, Marco var lite sämre men det var absolut inga problem att förstå honom.

Vad hände då med alla dessa brevvänner? Det var väl så att det av olika orsaker blev glesare och glesare mellan breven. Antingen från min sida eller deras  och till slut upphörde de helt. Men jag lyckades faktiskt hitta Asela via Facebook för några år sedan. Det var kul och visst vore det roligt om jag kunde finna någon av de andra också!



Dagens citat:

"Den dag det inte skrivs brev, förlorar livet mycket av sitt ljus och värme"
                                                                     Johan Falkberget 1879-1967

Tack för idag ❤