Hörde på Efter fem idag att det är Ostens dag. Jag älskar de flesta slags ostar, med undantag av getost.
Annat var det när jag var liten. Då var ost något av det värsta jag visste. Jag minns inte riktigt när jag började gilla ost men när jag väl kom på att det är gott så är det nästan det enda pålägg jag vill ha. Konstigt hur man kan ändra smak så.
I mitt fall handlade det nog mycket om att jag inte ville eller vågade smaka på olika saker. Jag hade även fått för mig att jag inte tyckte om ägg. Nu är ägg en stor favorit. Att jag inte tyckte om sill är kanske inte så konstigt, det är det inte så många barn som gör det. Nu är sill det bästa på hela julbordet.
Något som det tog extra lång tid innan jag började gilla, är kaffe. Började inte tycka om kaffe förrän jag var runt 40 år! Nu är jag kaffeberoende och skulle kunna dricka det dygnet runt. Fortfarande finns det några saker som jag har svårt att få i mig. Det är bruna bönor och det är blodkorv. Leverkorv och leverpastej är inte heller några favoriter hos mig.
Det där med blodkorven och bruna bönorna sitter kvar sedan skoltiden. Jag minns hur det var i lågstadiet när jag satt kvar bland de sista i matsalen när det var dessa rätter. Det stod alltid en sträng lärare vid matsalens utgång och om man försökte slinka förbi för att slänga maten man hade på tallriken, blev man bryskt tillbakavisad till bordet för att äta upp. Det var hemskt. Dessa dagar satt jag kvar nästan hela lunchrasten, ända tills läraren gav sig iväg till lärarrummet. Då mer eller mindre sprang jag genom matsalen och lyckades slänga maten. Jag visste såklart att det egentligen inte var okej att slänga mat men jag kunde helt enkelt inte få ner varken blodkorv eller bruna bönor.
På den tiden serverades det endast en maträtt varje dag, så det gick liksom inte att välja bort det man inte tyckte om.
Tur att det är andra tider för dagens skolbarn!
Dagens citat, som min mormor brukade säga när jag slevade upp efterrätt (jag har alltid varit svag för sötsaker)
"Magen blir fortare mätt än ögat"
Tack för idag
Kommentarer
Skicka en kommentar