Att utvecklas

Jag tänkte fortsätta på samma tema som jag skrev om igår. Idag funderar jag över utveckling och vad det betyder för mig. 

Jag läste någonstans att det egentligen aldrig går att "bli färdig" med sin personliga utveckling och det tycker jag känns ganska skönt. För tänk om jag en dag insåg att nu går det liksom inte att bli bättre eller att komma längre, det skulle kännas både konstigt och otillfredsställande.

Jag är en sådan som drivs av en iver att lära nya saker  och därför ger jag mig på nya kurser hela tiden. Det finns så mycket som är intressant och som jag vill lära mig. Om jag får nytta av det? Ja, jag tror att på något vis får jag nytta av det jag lär mig. Om det inte är idag eller imorgon, så kanske om ett år. Så på ett sätt utvecklas jag lite för varje ny kurs jag läser. 

Sedan är jag medveten om att jag utvecklas långsamt när det gäller andra saker och jag kan bli otålig och besviken på mig själv för att det inte går fort nog eller när jag inser att vissa saker kommer jag inte att kunna förändra så mycket som jag skulle vilja. Och någonstans börjar jag att acceptera att vissa saker är som de är och att de får vara så. 

Samtidigt ger jag såklart inte upp, jag är väldigt envis när jag väl har satt mig för att göra något. 

Jag tror att det går att utvecklas hela livet. Men ibland händer det något som gör att vi av någon anledning måste sätta vissa saker, och ibland allting, på "paus". Det kan vara sjukdom eller problem som dyker upp. Då går det inte alltid att orka kämpa, då kan det vara tillräckligt att bara orka ta sig igenom dagarna så gott det går. Då måste vi försöka att släppa all press, både den vi sätter på oss själva och den som kommer från omgivningen. Hur ska vi annars orka bli friska eller orka lösa de problem som ställer till det för oss?

Dagens citat:

"Alla är ett geni. Men om man dömer en fisk efter dess förmåga att klättra i träd, kommer den att leva hela sitt liv i tron att den är dum"

(Einstein)

Tack för idag ❤