Fröding

Idelism och realism

Nu är jag led vid tidens schism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism
de klyva våra hjärnor.

Det ljugs, när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.

Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor

Jag är inte speciellt bra på att komma ihåg dikter men den  tredje strofen i den här dikten kan jag i alla fall. Den har fastnat, av någon anledning och jag gillar den. Gustaf Fröding har skrivit många fina dikter och Mando Diao har ju tonsatt en del av Frödings dikter, Strövtåg i hembygden är väl den som är mest spelad.

Fröding föddes 1860 i Värmland och han beskrev i många av sina dikter den värmländska naturen. De första av hans dikter var ganska humoristiska och han var duktig med språket. Men han skrev inte bara om det vackra, han hade stora sympatier för de svaga och utstötta i samhället. Mot slutet av hans liv blev dikterna mer tungsinta. Säkerligen för att han hade ett tungt liv, med sjukdom och alkoholmissbruk. Under perioder var han intagen på mentalsjukhus. 1911 nominerades han för Nobelpriset i litteratur men då han dog samma år blev det aldrig aktuellt. 

Dagens citat: 

"Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
Det är ljus över stränder och näs
Och omkring står den härliga skogen grön
Bakom ängarnas gungande gräs"

(Fröding)

Tack för idag ❤