Häromdagen gjorde jag det igen. Jag var i en affär och skyndade mig ut, då jag såg en person som jag känner och som jag inte orkade prata med. Det händer ganska ofta att jag gör så och efteråt känner jag mig som att jag har gjort något fel. Blir orolig över att personen ifråga faktiskt har sett mig.
Även om det är en person som är trevlig så känner jag ofta att jag inte orkar prata med honom/henne. Jag kan inte riktigt förklara varför jag gör så. Går över på andra sidan gatan eller skyndar runt ett hörn. Jag är nog en väldigt asocial person...Jag menar, varför skulle jag annars springa och gömma mig? Men just då, i den situationen, känns det som det enda rätta.
Dagens citat:
"Sanningen finns. Det är bara lögnen man behöver hitta på"
Tack för idag ❤
Kommentarer
Skicka en kommentar