Millimeterrättvisa

Jag läste nyss en insändare till en frågespalt om relationer i en tidning. Det var en kvinna som skrev och undrade hur hon och hennes man skulle komma ur en destruktiv situation. När de blir sura på varandra kan det gå veckor innan de ens pratar med varandra igen. Ofta har de då hunnit glömma vad de bråkade om.

Långsinta människor träffar vi alla på då och då. Det är kan vara svårt att ha med dessa personer att göra. Nu generaliserar jag kanske men min uppfattning är de som är på det viset ofta är väldigt noga med att allt ska gå helt och hållet rättvist till. De vill ha millimeterrättvisa. Om hon går ut med soporna ena dagen, så måste han gå ut med soporna nästa dag. Annars får soporna stå kvar. Ja, jag har träffat sådana personer och för mig känns det helt fel. Men alla får såklart göra som de vill. Bara det fungerar. 

Det finns säkert många som tycker att det jag gör är fel eller konstigt. För mig är det inte viktigt att hela tiden ha rätt. Om jag har fel i en fråga så försöker jag se det som att jag lär mig något nytt. Även om jag skulle veta att jag har rätt men någon annan påstår att den har rätt, så låter jag den tro att den har rätt. För mig känns det inte viktigt att lägga krut på. Jag tycker inte att det är värt att bråka om sådana småsaker. 

Livet är för kort för att hålla på att bråka överhuvudtaget!

Dagens citat:

"Den som skriker högst har inte alltid rätt"

(Danskt ordspråk)

Tack för idag ❤