Jag vill fortsätta lite med gårdagens ämne. Att hela tiden vara andra till lags. Läste någonstans att det visst kallas för att vara en "people pleaser". Ibland kan jag höra någon som säger att de alltid säger vad de tycker, att de har rätt att säga sin åsikt. Ja, visst har alla rätt att säga sin åsikt. Men det kan ju gå för långt också. Om någon alltid säger precis vad den tycker och tänker så kan det ju faktiskt både såra och kränka andra människor. Jag tänker att de flesta nog ändå vet att de inte kan säga precis vad som helst. Man får ibland uttrycka sig diplomatiskt, man kan inte alltid säga precis vad som faller en in och sedan tycka att om någon tar illa upp så får väl den personen skylla sig själv för att den är så känslig!
Men att veta var gränsen går kan jag tycka är väldigt svårt och därför undviker jag att säga sådant som eventuellt, kanske, kan uppfattas som sårande. För mig känns det bättre att göra så än att riskera att göra någon ledsen, det står jag bara inte ut med. Jag är medveten om att jag anses vara feg för att jag inte vågar säga ifrån men då får jag väl vara det då. Samtidigt är detta säkert ett undvikandebeteende och en slags försvarsmekanism.
Dagens citat:
"Man ska vara snäll mot dem som är stygga för de behöver det mest och då blir de kanske snällare"
(Bamse)
Tack för idag ❤
Kommentarer
Skicka en kommentar