Lyhörd

 

Jag tycker att jag försöker att vara lyhörd för hur andra människor mår och för att upptäcka saker som annars skulle gå mig förbi. Som högkänslig tror jag att det på något sätt är inbyggt i mig och andra som är högkänsliga. Sedan är jag förstås inte mer än människa. Ibland är det så att jag är så inne i mig själv och mina tankar så att jag kanske inte är så lyhörd (öppen, uppmärksam, vaken) som jag egentligen vill vara. Jag kanske inte upptäcker hur någon mår, för att jag är inne i mig själv och mitt eget mående. Då är det lätt att jag känner mig som en stor egoist och det är det sista jag vill vara. Detta i sin tur kan göra att jag "sparkar" på mig själv och så är hela spiralen igång med den dåliga självkänslan. 

Jag tänker att jag verkligen ska försöka att tänka annorlunda. Om någon annan missar eller glömmer något så blir jag varken arg eller sur på den personen. Jag inser att det är mänskligt att glömma eller att göra fel men jag har svårt att tänka så när det gäller mig själv. Därför ska jag försöka tänka att även om jag gör fel, glömmer och klantar mig (vilket jag gör mer eller mindre varje dag) så är jag inte heller mer än en vanlig människa. Detta ska också vara ett av mina mål detta året.

Dagens citat:

"I mitten av vintern förstod jag att det inom mig finns en oövervinnerlig sommar"

(Albert Camus)

Tack för idag ❤