Tillbaka....

Efter ett uppehåll på tio månader är jag tillbaka igen. 

För tio månader sedan förändrades livet för alltid. Det går fortfarande inte att förstå. Lördagen den 30 januari vaknade jag av det värsta telefonsamtal jag någonsin fått. Fick veta att den man jag känt i nästan 24 år inte finns mer. Min stora kärlek i livet. Död. Det går inte att förstå, det går inte att ta in. Chocken. Paniken. Första tanken i kaos var att det var en stroke, en hjärtinfarkt eller något sådant. Men nej....han hade tagit sitt liv.

Alla varför. Alla frågor. Alla skuldkänslor. Dessa får jag leva med. För vi har inte hittat något brev eller liknande. Så det har troligtvis antingen varit en impulshandling eller en psykos. 

Jag vill skriva om detta. Jag vill berätta. För det är så viktigt att prata om hur illa det kan gå vid psykisk ohälsa. För min del hade jag gärna pratat offentligt om det men jag kommer att fortsätta skriva anonymt, med hänsyn och respekt för både honom och för de andra efterlevande. 

Med bultande hjärta har jag skrivit detta. I månader har jag funderat på att ta upp bloggen igen. Men har inte orkat. Men nu, på dagen tio månader efteråt, kände jag att det var dags. Dock orkar jag inte skriva mer idag. Ska försöka återkomma imorgon.

Tack för idag. ❤