Malmö befinner sig i en kollektiv chock efter att två kvinnliga lärare blev dödade av en 18-årig elev igår på Latinskolan.
Mina tankar går såklart till de anhöriga samt nära och kära till de dödade kvinnorna. Jag tänker även på alla elever på skolan, alla andra lärare och all annan personal på skolan.
I eftermiddags gick jag förbi skolan, hade en stor bukett tulpaner med mig, som jag lade vid skolgrinden. Jag ville visa min respekt på något vis. Har även tänt ljus för dem i kyrkan. Jag känner dem inte men jag vill göra det lilla jag kan i detta hemska.
Alla tar till sig förluster på olika sätt. Samtidigt är det mycket som är liknande. Att förlora någon helt oväntant det är ju ett enormt stort trauma..
Jag hoppas och ber att alla som behöver, får den hjälp den behöver. Någon att prata med, att känna sig sedd och bekräftad, Känna att man blir tagen på allvar.
När man är i ett trauma kan man ofta knappt tänka och hjärnan hänger inte med och det är lätt att känna sig jättetrött/uppvarvad och helt tappa fokus och inte veta vad man gör och var man är. Väldigt obehagligt.
Kommentarer
Skicka en kommentar