På vilket sätt förändras man när man varit med om en stor sorg eller trauma?
Det är såklart väldigt olika och jag kan bara tala för mig själv. Jag har blivit ännu mer tacksam för livet och för de små sakerna som betyder så mycket. Sådant som man oftast annars kanske inte tänker så mycket på. Men det är samtidigt väldigt dubbelt, det där. För jag känner mig ledsen över att personen jag saknar inte får vara med om t ex när de vackra vårblommorna tittar upp.
Numera tänker jag också mycket på att vi inte vet ett dugg om vad människor kämpar med för olika problem. Vi vet inte vad de går igenom, för det mesta syns inte utåt. Jag vet ju själv hur lätt man kommer in iett sådant sätt att tänka som gör att man tar på sig en "glad mask" och inte visar hur man egentligen mår och känner sig inombords. Men jag menar förstås inte att jag plötsligt har blivit snällare och mer förstående än någon annan.
Kommentarer
Skicka en kommentar