Som vanligt nosar jag mig till artiklar om psykologi och personlig utveckling. Idag läste jag om något som kallas expertsyndrom. Det är när någon anser sig vara expert på någon annans liv och därför mer än gärna ger "goda råd". Personen som får ta emot dessa råd ville egentligen bara ha någon som lyssnade på henne. Många människor har svårt att "bara" lyssna. Jag tänker, att om jag vill ha ett råd inom något, så ber jag om det. Men att få det kastat i ansiktet, som att "gör så här, så blir allting bra. Och gör du inte som jag säger så får du skylla dig själv". Ja, detta är såklart överdrivet men jag tror att du förstår vad jag vill få fram.
Vissa personer vill säkert framstå som någon slags expert och vill visa sin överlägsenhet. Andra har kanske goda avsikter men är lite för ivriga med att dela med sig av sina erfarenheter.
I en annan artikel läser jag om brist på motivation och trötthet. Precis så som jag känner mig mer eller mindre hela tiden nu. Här är det också ofta så att omgivningen tycker att man bör "rycka upp sig". Men så enkelt är det ju inte, det vet alla vi som mår/har mått psykiskt dåligt. Det är inget vi väljer och det blir ännu värre om vi får kommentarer om att vi är lata eller har dålig karaktär. Det är lite uppfriskande att läsa en artikel om detta ämne utan att direkt få en massa hurtfriska råd om hur man minskar sin ångest genom några "enkla och snabba steg"!
Nu avslutar jag för idag.
Tack för att du orkade läsa ❤
Kommentarer
Skicka en kommentar