Jag läste om några tecken på "övertänkande". Att alltid försöka "läsa" människor och ändå vara orolig för att inte kunna "läsa" dem rätt. Att hur länge som helst tänka på en pinsam händelse och känna skam för denna händelse. Att ha svårt att släppa sådant som hänt, speciellt om man blivit kritiserad. Att planera ett samtal i sitt eget huvud i förväg och fundera över hur man ska bemöta vad den andre personen ska säga.
Åh, vad jag kände igen mig i detta! Vet inte hur många gånger jag befunnit mig i en sådan situation där jag funderat och ältat fram och tillbaka. Sådant som hänt och sådant som eventuellt kan hända. Ett sätt att försöka vara redo för allt och vad som helst men ändå känna att jag absolut inte har någon koll alls. Varken på det som hänt eller det som kan hända.
Sedan finns det ju sådana personer som tycker att man får ta dem som de är och om det inte passar så bryr de sig inte.
Ja, en sak kan jag konstatera. Det finns många olika sätt att tänka och att vara.
Kommentarer
Skicka en kommentar