Rörigt

Igår skrev jag om att förändra beteenden och hur svårt det kan vara. För mig känns det bara just nu som att jag sitter fast i något som jag inte kan ta mig ur. Det här låter väldigt rörigt och det är det också. Det är exakt så det känns. Rörigt inombords. Kanske är det för att jag känner mig pressad. 

Samtidigt känns allting väldigt dubbelt. Jag är medveten om att jag har det så otroligt bra. Jag har mat på bordet, jag har någonstans att bo. Ändå känner jag mig så väldigt trött, pressad och stressad. Jag har svårt att slappna av när jag känner att det ställs krav på mig från olika håll och kanter. I förlängningen skapar detta en stress och jag känner mig instängd i ett hörn. Då tar jag den lätta vägen. Jag vet att jag har skrivit om det tidigare, känner mig lite tjatig. Men eftersom detta att använda mig av vita lögner så ofta tar över, så ser jag såklart att detta är ett mönster i mitt liv. Ett stort problem. Att inte våga stå för vad jag vill, känner och orkar. Att känna ett stort behov att vara till lags. Att säga ja, fast jag vill säga nej. 

Jag vet ju också att jag inte kan skylla på någon annan för att jag gör så här. Det är jag själv som tar dessa beslut, jag kan inte begära att någon ska läsa mina tankar eller veta vad jag vill eller inte vill. Sedan är det ju även så att vissa saker är sådana som absolut måste göras och där kan jag inte påverka något. Vilket gör att jag känner mig maktlös och pressen ökar ytterligare.

Det här blev en rörig text. Lika rörigt som det känns i mitt huvud just nu.

Tack för att du orkade läsa ❤