Tänk om jag skulle våga kasta mig ut i det okända. Tänk om jag skulle våga säga ifrån. Tänk om jag skulle våga göra det som jag verkligen vill göra eller att INTE göra det som förväntas av mig.
Ja, de där tankarna tar över ibland. När jag verkligen inser att jag inte följer min egen väg eller mitt eget hjärta. Då blir jag ledsen.
Att vilja så mycket men inte våga. Det kan göra ont inombords.
Egentligen tror jag inte att det alltid är jag själv som stoppar mig. Det är nog snarare andras förväntningar eller andras tankar om vad man "ska" eller "bör" göra.
Ibland så känns det som
om livet helt står still.
Och just det man är i
är inte det man vill.
Man känner sig så svag,
så vilsen och så feg…
Så känns det till den dag
man vågar ta ett steg.
Då öppnas nya vägar
och man får perspektiv.
Och plötsligt kan man se
hur man vill ha sitt liv.
Och när man blickar bakåt
när man har fått distans,
så ser man att det svåra
var källan till en chans
(Siv Andersson)
Kommentarer
Skicka en kommentar