"Allow yourself to shine".
Detta citat såg jag i något flöde, om det var på Facebook eller Instagram. Jag fastnade för det, tycker att det är så fint och säger så mycket.
Samtidigt som det kan låta enkelt så är det många gånger inte alls enkelt. I den bästa av världar kan vi låta varandra skina och synas och även själv skina och synas. Det är ledsamt att det istället finns så mycket avundsjuka och missunnsamhet. Fortfarande är Jante närvarande hos väldigt många.
Jag skulle så gärna vilja ge människor mod att vara sig själv och att våga. Lustigt egentligen, för själv känner jag mig inte så modig. Just när jag skrev detta så fick jag upp en minnesbild där jag faktiskt var lite modig, om jag får säga det själv. Det var på högstadiet, jag och min bästa kompis hade fått för oss att vi skulle börja sy kläder. Hon var duktig men det var absolut inte jag. Vi hade varit i en tygaffär och köpt tyg och jag hade hittat ett tyg som var....ja, vad ska jag säga.....det var annorlunda. Det var rosa i botten men jag minns inte riktigt hur de symboler som även fanns på tyget såg ut. Men jag minns att det var någon slags medaljonger och de var gröna och bruna. Tror jag. För att göra en lång historia kort så hittade vi ett mönster på en kort kavaj (som var populärt på -80-talet) och ett par byxor. Jag gav upp ganska fort men som tur var så hade jag en fantastisk mormor som inte bara hade en symaskin, utan även var jätteduktig på att sy. Så hon sydde klart min "kostym". Eller....det såg nog mest ut som en pyjamas.....Jättesynd att jag inte har någon bild på kreationen, det hade varit så roligt! Jaha, vad var nu det modiga med detta? Jo, det var faktiskt att jag vågade ha denna väldigt speciella kreation på mig i skolan! Jag, som annars mest var en "wallflower" som ville smälta in i väggarna. Fattar fortfarande inte att jag vågade och jag har förträngt de kommentarer som jag säkerligen fick. För syntes, det gjorde jag alla gånger i den "pyjamasen".
Kommentarer
Skicka en kommentar