Inbillningssjuk

Jag hade egentligen tänkt skriva om PTSD men kände att trots att jag är min egen amatörpsykolog, så har jag inte tillräckliga kunskaper om detta ämne. Anledningen till att jag ville skriva om det, var att jag inbilldar mig att jag har PTSD men varken läkare eller psykolog verkar vara inne på det spåret alls överhuvudtaget, så är det nog inte så. Det är ju faktiskt inte alla som drabbas av PTSD trots att de har varit med ett trauma.,

När jag känner att jag inte blir tagen på allvar av vården så börjar jag tvivla på mig själv. Känner jag verkligen det jag känner? Är jag verkligen så trött som jag själv tycker? Inibillar jag mig verkligen inte bara allt? Är det så som jag känner, att jag tar upp läkarens dyrbara tid med mina trivialiteter? 

"Ingen är mer döv än den som inte vill höra"

(Okänd)