Ibland kan det kännas svårt att orka göra det vi måste göra. Jag känner att ordet "måste" är så negativt laddat. Att känna att man har en massa krav över sig kan göra att man tyngs ner. Dessa krav som kommer både utifrån men öven att man har krav på sig själv.
Jag tror att jag har ett lite "barnsligt" motstånd mot auktoriteter. Samtidigt vet jag att jag genom alla år samtidigt har haft en något osund respekt för just auktoriteter. Ja, jag vet, det låter väldigt motsägelsefullt.
Som jag flera gånger tidigare har skrivit, så är jag konflikträdd och försöker vara "lydig". Med följd att jag många gånger har slagit knut på mig själv för att vara till lags. Som exempel kan jag nämna att jag många gånger har gjort mer på mina arbeten än vad jag egentligen har behövt. För att vara till lags. Men har inte vågat kräva att få betalt för de extra timmar jag har arbetat. Man kan väl säga att jag har varit alldeles för lojal. Om man nu kan vara för lojal, jag vet inte. För att vara lojal ska ju vara något som är positivt. Men det hänger väl ihop med det jag skrev ovan, att min konflikträdsla gör att jag inte vågar säga ifrån men samtidigt känner jag inom mig att jag faktiskt inte alls vill vara så "lydig". Jag gör ett tyst motstånd. Men det enda som händer är att jag blir ledsen på mig själv för att jag återigen gör något jag egentligen inte vill.
Detta är anledningen till att KBT inte fungerar för mig. För jag har så svårt att göra förändringar. Eller jag ska väl kanske vara ärlig och säga att det inte bara är svårt utan känns mer eller mindre omöjligt att göra de "svåra" förändringarna. Jag förstår att det kan låta som en ursäkt, att jag liksom alla andra borde kunna skärpa mig och göra de förändringar som behövs och faktiskt ibland även "krävs" av omgivning och samhälle.
Jag har mer en gång blivit tillsagd av terapeuter att de inte ser någon anledning till att jag ska gå kvar hos dem, då jag står och stampar på samma ställe och inte "vill" förändras.
När jag läser igenom det jag har skrivit så vill jag egentligen bara sudda ut allt för jag är medveten om att det låter som att jag tycker synd om mig själv. Men nej, så är det verkligen inte. Jag vill bara försöka få fram att vi alla är olika och att vi ska försöka undvika att döma någon annan. För det som kan verka lätt för en person, kan kännas oöverstigligt för någon annan.
Kommentarer
Skicka en kommentar