Idag vaknade jag med en sådan känsla då jag bara ville stanna kvar under täcket. Ville verkligen inte gå upp. Kanske beror det på att regnet slår mot fönsterrutorna men jag tror mer att det beror på all stress och press jag känner från alla håll och kanter. Visst vill jag gärna hjälpa till med olika saker när jag kan men ibland blir det för mycket. Det är det här med att sätta gränser som jag har svårt för, så jag säger inte ifrån utan biter ihop. Jag förstår givetvis att det sätter sina spår i mitt eget mående.
Jag har märkt att på nätterna drömmer jag väldigt ofta att jag är stressad. Det kan vara att jag ska åka iväg någonstans och har glömt att packa. I natt drömde jag att jag var ute och när jag skulle gå hem upptäckte jag att jag inte kunde hitta mina nycklar, så jag sprang runt och letade överallt. Hann inte hitta dem innan jag vaknade. Flera gånger har jag drömt att jag håller på att flytta men har inte hunnit packa, så när flyttbilen kommer så springer jag runt i panik och försöker packa så fort som möjligt.
Jag har börjat skriva upp de drömmar jag minns i en drömdagbok. Tänker att det kan hjälpa mig att finna ett mönster, för jag tror att det vi drömmer på nätterna kan ge oss några ledtrådar om livet. Det låter lite flummigt, jag vet....
Kommentarer
Skicka en kommentar