Sveriges nationaldag idag. Men det var inte förrän 2005 som denna dag, den 6 juni, blev helgdag. Då tog man istället bort Annandag Pingst.
Svenska flaggans dag firade vi från början men fr o m 1983 firas även nationaldagen denna dag. Men vi är ju inte lika benägna att fira så stort som norrmännen firar sin nationaldag den 17 maj.
Nu i dagarna är det också studentutsläpp på gymnasieskolorna. För många är det spännande att ge sig ut i livet. Många vet redan vad de vill ägna sig åt framöver. Men långt ifrån alla vet det och det kan vara stressande. Läsa vidare? Arbeta? Sommarjobba?
Förväntningarna från både sig själv och omgivningen är säkert att studenterna ska vara glada och se på framtiden med spänning och tillförsikt. Om man då inte känner detta så kan jag livligt föreställa mig att det känns som att man är "fel". Nu börjar vi ändå prata mer öppet om psykisk ohälsa men jag tror att mörkertalet fortfarande är stort.
Om jag tänker tillbaka till när jag var i den åldern så var det absolut ingen som ens knystade om psykisk ohälsa. Det uttrycket fanns nog inte. Men när jag tänker tillbaka så inser jag nu att jag nog redan då kände av depressioner. Det fanns inte något sätt att uttrycka det, det kändes väl mer som att jag kände mig ledsen utan att veta varför. Och jag tänkte att jag har ingenting att vara ledsen över, jag har det ju bra och då kom skuldkänslorna fram.
Åh, de där skuldkänslorna som så lätt tar över! Som jag fortfarande kämpar med. Efter alla dessa år.
Kommentarer
Skicka en kommentar