Sårbar

 

Jag läste en tänkbar text idag. Om att vara sårbar och att det kan väcka omgivningens ömhet. Så kan det absolut vara. Om jag tänker efter som har jag många gånger känt en enorm ömhet för någon när och kär person har visat sin sårbarhet. Och jag tycker att det är modigt att våga visa upp sitt innersta.

Men jag har tyvärr sett andra som inte har sett sårbarheten som något man ska vara varsam med. Utan istället klankat ner på någon som av någon anledning har varit väldigt sårbar. Sådant beteende gör mig väldigt ledsen och jag tänker att vi människor har lätt för att utnyttja det sköra, snälla och sårbara. Istället för att se detta som något vackert. För det är så jag ser det. Att om någon vågar visa sitt innersta, sitt mest sårbara och sköra, då visar de det som är äkta. 

Alla har vi de dagar och/eller de perioder då vi känner att vi inte har något skydd mot omvärlden. När vi helst vill gömma oss undan världen. Tänk att då få uppleva att någon ser på en med ömhet istället för att någon ser på en med förakt.

"No beauty shines brighter than a good heart"