Jag läste lite i en tidning om psykologi om att bryta vanor. Går det att bryta alla vanor? Och måste man bryta de vanor som visserligen ställer till det för en men som ändå är ganska oförargliga?
Jag läser att det handlar mycket om motivationen. Att om det är starkare vanor så kan det dels vara svårare att bryta dem men samtidigt kan man känna en starkare motivation.
Att det är svårt att bryta vanor handlar om att man upprepat dem så många gånger. En förändring kan ju därför kännas väldigt svår. För man måste ju skapa nya vanor. Vilket jag verkligen kan skriva under på att det inte är enkelt. Oavsett hur mycket motivation jag kan känna, så har jag enormt svårt att bryta vanor. Just för tillfället har jag även svårt att ens känna motivation. Och jag tänker att det är på något sätt där allt måste börja. Med viljan och motivationen. Visst kan jag känna motivation men det är så svårt att överföra denna motivation till handling. Sådant jag vill göra, verkligen VILL göra. Inte ens det orkar jag känna någon motivation till. Och nu kommer de där tankarna om att "det borde väl inte vara så svårt", "det är väl bara att sätta igång", jag får rycka upp mig". De där utttrycken som jag egentligen verkligen inte tycker om.
Jag funderar lite på om jag måste bryta alla mina dåliga vanor? Jag menar, jag har många, små vanor som många andra skulle tycka är "dåliga". Men jag tänker att om mina små vanor inte skadar eller ställer till problem för någon annan, så måste jag faktiskt inte bryta dem. Om de inte ställer till det för mig heller. Visst, jag är slarvig och lägger saker lite överallt. Men trots detta, så vet jag nästan ändå alltid var jag har mina saker. Och ja, jag plockar undan när någon ska komma hem till mig.
Det handlar inte om att jag har smutsigt och aldrig städar. Det handlar enbart om att någon utomstående kan tycka att det ser ut som en krigszon hos mig, medan jag själv ändå kan tycka att jag har koll på var jag har mina saker.
Men vi är ju alla olika. Jag gillar prylar, jag tycker att det ser hemtrevligt och mysigt ut med en massa kuddar och plädar i soffan. Jag älskar att ha många blommor och växter. På höst och vinter har jag stearinljus och värmeljusstakar på många olika ställen i lägenheten. Jag har också många fotografier på nära och kära överallt. Och jag trivs med det.
Andra gillar en mer sparsmakad stil, med få prylar. Och även om det inte är min stil så går jag ju inte hem till dem och kritiserar hur deras hem ser ut. För så tycker jag inte att man gör. Däremot har jag SÅ många gånger fått kommentarer om hur många prylar jag har och små pikar om att jag nog borde ha lite mer ordning....
Jaja. Jag väljer att se det som att min kritiserade bohemstil är ett uttryck för min känsliga konstnärssjäl....
Kommentarer
Skicka en kommentar