Om man inte kan säga något snällt, ska man inte säga något alls. Det är så man brukar säga. Jag önskar att fler människor skulle tänka på detta. Att vara snäll kostar ingenting alls. Det är inte svårt och inte jobbigt men det kan ge så mycket.
Det kan ju faktiskt räcka med att le mot någon, hålla upp en dörr eller ge en komplimang. Man behöver inte alltid göra något stort. Även de små sakerna betyder så mycket. Att skicka ett sms eller ringa ett telefonsamtal till någon som man vet är ensam eller har det jobbigt på olika sätt.
Vet att jag har skrivit om detta tidigare men det tål att upprepas hur många gånger som helst.
Det som tyvärr kan skapa problem med att vara snäll är ju att människor förväntar sig mer och mer av en. Och nu tänker jag inte bara på sådant som att göra något för någon utan istället sådana personer som är beroende av att få bekräftelse och komplimanger. Problemet med det är att det lätt blir så att man istället känner att det tar emot att ge bekräftelse och komplimanger till någon som kräver det. Då blir det ett "tvång" och då blir det inte äkta från min sida. Jag vill ju ge en komplimang för att jag verkligen vill och inte för att jag känner att jag måste.
I en artikel på sidan Utforska sinnet. läste jag idag om narcissistiskt berättigande. Men det behöver inte alltid bara vara narcissistiska personligheter som beter sig på det viset. Dessa personer menar att de förtjänar att bli sedda och uppmärksammade i alla lägen och de förväntar sig att omgivningen ska tillfredsställa deras önskningar just för att de är den person de är. Att de betyder mer än andra. De ställer ofta orimliga krav men de inser inte att de blir sedda som omogna, patetiska och barnsliga. Dessa personer har svårt att tolerera personer som inte uppfyller deras önskningar och blir lätt aggressiva och ställer orimliga krav för att få som de vill. De förväntar sig att allt ska kretsa kring dem och vara på deras villkor.
I artikeln står det att deras omgivning inte ska ge efter för dessa personers krav. Men det är ju faktiskt lättare sagt än gjort. En person som beter sig så är väldigt svår att värja sig emot. För de kan manipulera en till att må dåligt och få dåligt samvete för att man inte uppfyller deras önskningar. Även om det är de som ställer orimliga krav så får de en att känna att det är man själv som gör fel eller beter sig illa mot dessa personer. Detta kan istället göra att man slår knut på sig själv för att tillfredsställa deras önskningar. För man vill inte att de ska bli arga på en. De är mästare på manipulation.
Jag har jättesvårt att inte ge efter för sådana personer. En strategi jag har skapat när det gäller sådana personer är att jag ger bekräftelse och komplimanger. Men det är inga "riktiga" komplimanger utan de är falska. Varför gör jag nu så? Det kan ju tyckas som att jag ljuger dessa personer rakt upp i ansiktet och då är jag ju inte ett dugg bättre själv? Och ja, det kanske är så. Men eftersom jag ofta tar den lätta vägen för att jag är så sjukligt konflikträdd så väljer jag att se detta som att jag använder mig av vita lögner. Ja, det är fegt och ja, jag borde såklart inte göra så.
Men ofta kan jag med detta beteende få en frist från alla de orimliga kraven, när personerna tar åt sig av komplimangerna. Och här är det kanske jag som är väldigt egoistisk. För jag vill verkligen slippa de orimliga kraven från dessa personer.....
Kommentarer
Skicka en kommentar