Jag har skrivit om det förut men jag känner att det är intressant så det blir lite mer om HSP. Alltså högkänslighet.
Tycker att det känns befriande att högkänslighet uppmärksammas mer och mer men samtidigt tänker jag att vi borde ha kommit längre än att hacka på människor som är HSP. Jag tror att vi alla som är HSP har fått höra mer än en gång att vi är "alltför känsliga". Men det behöver ju inte vara en svaghet att vara känslig. Tvärtom. För om alla gick runt som buffliga ångvälter så tror jag inte att det hade blivit så bra, för att uttrycka det milt. Det hade mer eller mindre blivit kaos..
Det är väl så att det är många som är rädda för att bemöta de som är mer känsliga/känslosamma. Idealet i samhället har länge varit att man ska vara rationell och logisk. För vad ska man göra med en person som har nära till sina känslor? En sådan person anses ju bara vara "jobbig". Jag har så många gånger känt att jag varit tvungen att lägga band på mina känslor, just för att försöka passa in. Men att passa in har aldrig riktigt varit min bästa gren, haha!
ibland har jag misstänkt att jag har någon slags diagnos men HSP är ingen diagnos utan ett personlighetsdrag. Det finns mycket som gör att jag har känt mig annorlunda (konstig) både före och efter jag insåg att jag är högkänslig. Jag har aldrig varit så mycket för överraskningar, antagligen för att jag vill känna att jag har kontroll. Många människor tycker att det är toppen med överraskningar och därför ´har jag känt mig "tråkig" när jag inte alls är så pigg på att bli överraskad. Jag tror även att det kan handla om att om man "utsätts" för en överraskning så hamnar man i centrum och befinner sig i allas blickfång och det är inget jag känner mig bekväm med.
Givetvis har jag hållit dessa tankar för mig själv!
Imorgon skriver jag mer om HSP.
Kommentarer
Skicka en kommentar