Många ursäkter

Som HSP blir man ofta duktig på att vara en "people-pleaser". Att anpassa sig till andra och ställa upp och göra allt för andra. Ofta för att slippa hamna i konflikt med någon genom att säga nej eller att uttrycka sin åsikt. 

Man ber också ofta om ursäkt. Även om det inte finns någon anledning till att be om ursäkt. Det kan vara att någon annan har gjort något "fel" eller "dumt" men man tar på sig skulden. Eller så kan det vara så att någon annan tycker att man har gjort något fel och då ber man om ursäkt för det även om man själv inte håller med om att man har gjort något fel. Men att det känns enklare att be om ursäkt än att hålla på att "tjafsa" om något som man själv tycker är helt oviktigt. 

Det känns viktigare att låta någon annan få rätt, för att man inte orkar hålla på att övertyga dem om att de har fel. 

Jag har som HSP svårt att sätta gränser. Samtidigt vet jag inte om allt har att göra med att jag är HSP, utan om det även har att göra med min personlighet. 

Men känslighet är inte något som är fel. Det har tagit mig lång tid att inse detta. Jag upplever att jag har stor nytta av att kunna känna av andra personers sinnestillstånd. Sedan kan jag säkert ibland överanalysera, därför att jag så gärna vill försöka förstå vad andra tänker och känner. Men jag måste försöka lära mig att jag faktiskt inte är någon tankeläsare, så hur mycket jag än kan känna av andra, så kan jag inte helt och hållet känna av hur någon mår.