Ofta kan jag känna att jag har ett behov av att berätta om något eller prata om något. Men jag drar mig för det, för jag vet att jag kan bli väldigt "tjatig", att jag pratar för mycket om just det jag känner att jag behöver prata om.
Speciellt kan jag känna att jag får lägga band på mig när någon annan berättar något och jag är nära att kasta mig in och börja prata om något liknande. Men efteråt kan jag känna mig stolt över att jag inte kastade mig in i samtalet och "tog över". Tänker att den som berättade behövde få äga samtalet och berätta utan att bli avbruten.
Det är en konst det där med att veta när det passar sig att berätta något eller inte. Åtminstone känner jag det så när det gäller mig själv. Att det är viktigt för mig att jag håller mig själv tillbaka. Jag tycker att det är bra att jag kan lyssna på andra och ge plats till andras berättelser. För ibland behöver man få ur sig en massa tankar och känslor.
Kommentarer
Skicka en kommentar