Att inte nå fram

 Igår var jag och fick massage. Det var ljuvligt, välgörande och välbehövligt. Min massör hade massor att jobba med, det kände jag. Många ömma punkter. 

Det förvånar mig inte alls. Jag vet ju att all stress och press och oro sätter sig i kroppen. Olika ställen för olika personer. På mig sätter det sig i ryggen, nacken och axlarna. Jag gick därifrån och kände mig lite lättare till mods, lite lagom småtrött på ett bra sätt, som jag ofta blir efter att fått massage. 

Lugnet varade tyvärr inte så länge. En person som absolut inte kan ta in att jag inte är på topp, är rent ut sagt väldigt otrevlig och kastar anklagelser på mig för att jag inte orkar umgås. Denna person är väldigt påträngande och trots att jag på ett pedagogiskt sätt försöker förklara, så finns ingen förståelse alls för att jag inte mår så bra. Dels anklagas jag för att ljuga och dels får jag ta emot otrevliga sms. 

Jag vet. De flesta skulle säga att det är mitt ansvar att säga ifrån så att vederbörande förstår och om hen ändå inte förstår så är jag i min fulla rätt att vara otrevlig tillbaka. Men jag fungerar inte så. Jag har svårt att vara otrevlig. Nu låter jag som världens präktigaste och som att jag har förfärligt höga tankar om mig själv. Så är det såklart inte. Jag är varken präktig eller har höga tankar om mig själv. Jag försöker istället att diskutera med vederbörande. Jag försöker. Men det når inte fram. Med det resultatet att jag satt här igår kväll med spänningar i hela kroppen igen. Och rädsla för att denna person plötsligt ska stå utanför min dörr. Utan minsta respekt för att jag inte orkar umgås. Jag vågade inte tända lampor när det mörknade och jag var glad att jag hade några insomningstabletter i byrålådan. Jag tog en halv, jag vet att det räcker för att somna och tack och lov somnade jag.

Nu sitter jag här kl 8 på morgonen och stressen river och sliter i mig. Funderade redan igår kväll på att kontakta psykakuten men kände att jag vet ju att det finns så många andra som har det så mycket svårare än vad jag har.

Och så tänker jag såhär, att egentligen är allt det här faktiskt mitt eget fel. Jag har säkerligen inte varit helt tydlig med att säga nej och då är det svårt för vederbörande att förstå.