Gränsen

 Den där gränsen är hårfin. Den där gränsen mellan att vara hjälpsam och till hands. Och att ge så mycket av sig själv så att man blir dränerad. 

Mer och mer försöker jag tänker på liknelsen med att man måste ta på sig syrgasmasken först innan man kan hjälpa någon annan. Det är ju faktiskt så. Man har inte kraften och orken att finnas för någon annan om man inte tar hand om sig själv. 

Men som alltid så är det ju väldigt lätt att vara klok och veta hur man ska göra. Det svåra är att leva så som man lär. 

Det kan bli ett dilemma att känna att jag verkligen vill vara hjälpsam men inte orkar. Och då kan jag känna mig väldigt egoistisk. 

Men kanske behöver det ena inte utesluta det andra. Jag menar att jag behöver inte välja bort att hjälpa någon annan men jag måste även hjälpa mig själv. Och det är ju faktiskt mitt eget ansvar att hjälpa mig själv. Jag säger inte att det är enkelt. Men något jag måste träna på....