Visa känslor

Varför är det mer accepterat att en yrkesgrupp visar känslor medan en annan blir ansatt för att visa känslor? Häromdagen, innan en meteorolig läste upp väderrapporten, ursäktade hon att hon hade lite svårt att prata eftersom hennes farmor hade gått bort. Hon fick många sympatier för detta och det tycker jag absolut att hon skulle få.

Någon dag tidigare läste jag dock på sociala medier att en polis hade lagt upp en bild på sig själv när hon grät i armarna på en kollega, då hon just hade lämnat ett dödsbud till en familj. Då lät det helt annorlunda. Folk tyckte att hon var oproffessionell och att det inte passade sig att hon visade upp att hon blev berörd. 

Jag tyckte däremot att det var bra gjort. För mig är det inte alls konstigt att man blir berörd då man lämnar ett dödsbud. Oavett om man är polis eller inte. Jag skulle alla gånger hellre träffa en polis som visar känslor än någon som verkar helt känslokall. Nu behöver det ju inte vara så att en person som verkar känslokall faktiskt är det utan att denna person har svårt att visa känslor. Men jag tycker att det är fint att kunna visa känslor. Oavett vilket yrke man har.

Ett minne är när Anna Lindh blivit mördad och Göran Persson meddelade media och svenska folket att hon avlidit. Då kunde han inte heller hålla tillbaka tårarna. Jag tror inte att det då var så många som tyckte att det var fel att han visade sina känslor offentligt. 

Så min slutsats är, att så länge det handlar om äkta tårar och känslor, så tycker jag att vi alla ska få visa våra känslor. Oavsett om det är offentligt eller inte. Och oavsett om vi är offentliga personer eller vilka yrken vi har.