Jag vill vara en god medmänniska. Inte för någon annans skull. Inte för att vara skrytsam. Utan för min egen skull. För att jag själv ska kunna känna att jag gör så gott jag kan. Problemet jag upplever ibland är att jag blir dränerad och att jag ger mer än vad jag egentligen orkar.
En person ringer mig flera gånger om dagen. Det blir många samtal, ibland korta men andra gånger halvtimmeslånga samtal. Jag försöker, ja, jag försöker verkligen vara en god medmänniska och lyssna. Men jag känner mig också som en usel medmänniska när jag suckar när personen ifråga ringer för nionde gången samma dag. Det är uppenbart att denna person inte mår bra men jag ger aldrig oombedda råd. Dock ber hon ofta om råd. Råd som jag inte alltid kan ge, därför att jag inte har kompetensen. Då råder jag istället henne att söka professionell hjälp. Men när det är något område som jag har kunskap inom så händer det att jag ger något råd. Om det är rätt eller fel vet jag inte men det som är intressant här är att hon vill ha lösningar serverade.
Jag tänker att oftast är det annars så att man inte vill ha färdiga lösningar. Man vill bara ha någon som lyssnar och bekräftar en. Men, jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Vi är alla olika och ser på saker på olika sätt.
Kommentarer
Skicka en kommentar