Röriga tankar

 

Jag hade bestämt mig. Jag skulle våga säga att jag vill något helt annat. 

Men när min jobbcoach ringde, så hörde jag mig själv säga allt det som jag inte ville säga. Det enda som var bra med det samtalet var att det var ett vanligt telefonsamtal denna gång och inte ett zoom-möte. 

Tänk att det ska vara så svårt att våga säga det man tycker, vill och känner. Min konflikträdsla styr mig så oerhört mycket. Och jag vet att jag är den enda som kan göra något åt den. 

Jag vill själv välja. Jag vill själv bestämma. Ja, jag är naiv nu för jag vet att vissa saker måste man göra och rätta sig efter. Oavsett vem man är och vad man tycker om det.  Och ibland kan jag känna att vem är jag som försöker styra. Jag kanske bara borde snällt rätta min in i ledet utan att protestera så mycket iinombords så att jag känner att jag knappt kan andas. 

Men så tänker jag, att det är ju så jag har gjort i hela mitt liv. Snällt rättat in mig i ledet. Gjort vad som förväntats. Varit lydig. Trots att jag har skrikit inombords.

Det här blev rörigt men mina tankar är röriga just nu.