Alla dessa förväntningar

 

Vi behöver något att hålla fast vid. Något som kan ge oss tröst när livet känns svårt och tungt. Vad detta något är, beror på vem vi är och vad vi behöver. Vi är ju alla olika. Det som är rätt för någon kan kännas helt fel för någon annan.

Att vara i nuet. Eller att tänka och planera framåt. Hitta motivationen. Detta är sådant jag funderar över just nu. Hur jag ska förhålla mig till detta och hur jag ska få ihop allt. 

För jag vet att jag måste försöka få till en förändring. Jag kan inte ha det som jag har det. Att känna att jag inte själv styr mitt eget liv. Visst vet jag att jag måste göra vissa saker och att jag måste anpassa mig till andra människor. Men jag tänker att det är orimligt att jag ska planera hela livet efter vad andra tycker och tänker och förväntar sig av mig. 

Alla dessa förväntningar som ibland gör att jag sätter mig själv "på vänt" för att vara tillgänglig. Visst vill jag hjälpa människor, det är t o m så att jag brinner för att hjälpa andra människor. Samtidigt känner jag att det är orimligt att jag inte själv ska kunna bestämma när och hur och om, jag ska vara tillgänglig. 

"Det är väl bara att säga ifrån. SÅ svårt är det väl inte?!" Jag vet att många skulle säga så till mig. Det är anledningen till att jag sällan berättar om dessa tankar och denna oro. Jag förstår att det är svårt för andra att sätta sig in i hur just jag känner och att många skulle tycka att jag bara gnäller. Och jag tänker att ibland är det bäst att hålla vissa tankar för mig själv. För att skydda mig själv.