Att inte reagera

 

När någon tar sig friheten att tycka en massa om en. Hur ska man hantera det? Jag tycker att det är svårt. Det är inte så att jag inte kan ta kritik men då ska det vara kritik som är konstruktiv, så att jag kan lära mig något eller förändra något som jag själv inte har tänkt på. Men att bli kritiserad på ett sätt som är sårande eller elakt, det är en helt annan sak. 

När någon som inte känner mig speciellt bra och egentligen inte vet något alls om mig, ändå menar att jag  inte är sanningsenlig. Samtidigt förväntas jag inte få lov att reagera, utan jag ska bara ta till mig det som sägs. 

Detta var jag med om igår och inombords reagerade jag väldigt starkt. Kände mig orättvist behandlad. Samtidigt kände jag mig tvingad att låtsas att jag inte alls reagerade. Det som då hände var att det kändes som att jag höll på att spricka, jag hade så mycket inombords Sådant som byggts på under en lång tid. Jag blir väldigt sällan arg men ibland går det liksom inte att undvika.

Och det var nästan helt omöjligt att somna...