Så länge jag kan minnas har jag känt att det är svårt att be om hjälp. Vill inte vara till besvär. Envist har jag kämpat för att klara allt själv även om det många gånger har varit enormt svårt. Men hellre det än att be om hjälp.
Har det med stolthet att göra eller ren och skär rädsla? Jag tror att det är en kombination, samt att jag tycker att det är jättejobbigt att stå i tacksamhetsskuld till någon. Kanske har det även omedvetet att göra med att jag vill verka stark. För tydligen utstrålar jag på något sätt en styrka även om jag känner mig liten och svag. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att jag är så start och klarar av allt. Varje gång jag hör detta tänker jag för mig själv att det inte är många som faktiskt vet hur jag mår och känner mig inombords. Och det är väl så att jag inte bjuder in till att visa mitt innersta. Då är det ju inte så konstigt att det inte syns och märks hur jag mår inombords.
Kanske är det något som jag måste jobba med och skriva upp på min lista över sådant som jag behöver förändra/förbättra under 2023.
Kommentarer
Skicka en kommentar