Som så många gånger tidigare så har jag fått inspiration till dagens lilla inlägg från något jag läst på Instagram. Denna gång via "helhetscentrat".
Självförräderi. Det ordet tror jag inte att jag har stött på tidigare. Självbedrägeri, ja, men inte självförräderi. Jag blev nyfiken och läste vidare om att det handlar om en anpassningsmekaniskm som skapades under vår uppväxt. Allt för att vi ska passa in. För att göra det stänger vi av delar av oss själva för att känna att vi blir "godkända". Ojoj! Hög igenkänning på detta!
Efter ett tag stänger vi ner delar av vårt autentiska jag och så slutar vi att lita på oss själva. Detta är något jag känner igen mig väldigt mycket i. Många gånger har jag känt att jag egentligen har haft svaret på något men så har någon annan envist påstått att det inte alls är så utan på ett helt annat sätt. På något sätt har jag då istället tänkt att jaha, då har väl jag fel då. Det har många gånger känts konstigt, för jag har verkligen känt att jag gått emot mig själv. Men jag har samtidigt tänkt att självklart har den andre/de andra rätt!
Kanske är det detta som i förlängningen har gjort att jag blivit väldigt osäker på vad jag egentligen tycker och tänker i många sammanhang! Många gånger har jag upplevt att jag faktiskt inte har haft någon egen åsikt. Det gjorde väldigt ont i mig en gång när en familjemedlem ifrågasatte varför jag alltid sa: "det kvittar mig" eller "jag vet inte" när något skulle beslutas. Ifrågasättandet gällde om det handlade om att jag inte brydde mig eller om jag bara var nonchalant eller ignorant eller om det helt enkelt bara var så att det kvittade mig. Jag stammade fram något om att det absolut inte handlade om ignorans eller nonchalans utan att jag faktiskt kände att det kvittade mig.
Jag läser vidare i inlägget och jag måste erkänna att detta verkligen väcker känslor inom mig. För jag läser att om man håller på med självbedrägeri och/eller har svårt att bryta detta mönster så har man inte förmågan att ta hand om sig själv utifrån ens inre längtan och då kan man inte ens lita på sig själv. Detta känns lite hårt och tungt men jag tror absolut att det stämmer och ibland kan man behöva höra/läsa sådant som gör ont. För ja, det gör faktiskt lite ont i mig att läsa detta. Just för att jag känner mig så otroligt träffad.
Lyckligtvis läser jag sedan att det går att förändra detta beteende genom att man börjar hålla sina egna löften till sig själv. Jag vet dock av egen erfarenhet hur svårt det kan vara. Jag tror att det handlar om att man är så inkörd på sina beteenden och att man därför måste göra en kraftansträngning för att göra en förändring.
Jag har själv en hel del beteenden jag behöver förändra och med dessa tankar ska jag kasta mig ut och göra ett nytt försök!
Kommentarer
Skicka en kommentar