Det är inte ofta jag blir provocerad men när jag väl blir det så kan jag bli irriterad. Inte så att jag visar det för vederbörande, nejnej! Jag anstränger mig verkligen för att det inte ska märkas. För jag vill inte uppfattas som en jobbig typ.
När jag känner mig ledsen och/eller nere och någon hurtigt säger att jag "måste försöka se livet lite mer positivt". Då kan jag verkligen bli provocerad. För jag väljer inte att vara ledsen eller nere. Det tror jag faktiskt inte att någon gör. Det finns alltid en orsak till att man är ledsen och jag tänker att man måste få lov att vara ledsen utan att någon tar ifrån en det. För ibland behöver man vara ledsen.
Man kan behöva vara i sorgen ibland utan att behöva känna att man inte får lov att vara där man är.
Kommentarer
Skicka en kommentar