De flesta av oss kämpar säkert på så gott vi kan. Ibland får vi höra att vi inte ska klaga, för det finns alltid de som har det mycket värre. Och ja, så är det ju.
Men på något sätt så känns det då som att vi inte har rätt att känna och uppleva det vi upplever och känner. Att behöva höra att vi inte ska gräva ner oss.
Visst förstår jag att de som säger detta vill att vi ska må bra. Men vi måste ändå få lov att vara i det vi är i utan att behöva känna att vi är "fel".
Man kan vara uppmuntrande på olika sätt. En massa hurtfriska råd hjälper sällan. Det som hjälper mig är om någon tar mig på allvar och inte viftar bort mina känslor. Då känner jag mig sedd och respekterad. Och det är så viktigt.
Kommentarer
Skicka en kommentar