Att ljuga för psykologen

 

Jag läste en intressant notis som handlade om att det är vanligt att patienter ljuger för sin psykolog/terapeut. 

Jag blev inte förvånad över att det förekommer men däremot blev jag förvånad över att det faktiskt är så vanligt. Det är säkert så att det till viss del handlar om skamkänslor. Även om man inser att terapeuten har tystnadsplikt och är till för att hjälpa en så tror jag att det är många som känner att något de gjort eller varit med om känns så skamfyllt att de antingen ljuger om det eller helt och hållet låter bli att nämna något om det. 

Jag tänker att det egentligen inte är så konstigt. Även om vi är medvetna om att terapeuten inte dömer oss så är ändå vissa saker så smärtsamma eller skamfyllda att prata om att vi helt enkelt inte klarar av det. 

För jag tror att många av oss har mycket i våra "garderober" som vi inte orkar eller vågar prata om.....