Bra? Dålig?

 

Att tro på sig själv är bra. Att tro att man kan. Men ack, så svårt.

Samtidigt anser jag att det är bra att ha åtminstone lite självinsikt.

Jag kan inte vara bra på allt, det är omöjligt och det är omänskligt.

Trots det så har en del människor en sådan övertro på sig själva. Men ingen är fullkomlig, ingen är perfekt. Och det anser jag är bra. För hur skulle vi då kunna utvecklas och bli bättre? Då hade vi inte haft någon drivkraft att kämpa för något. 

Att jag har självinsikt handlar inte om att jag anser att jag är dålig på precis allt. Det handlar om att jag vet vad jag kan och vad jag inte kan och det tycker jag inte är fel att vara öppen med. Jag ser inte ner på mig själv helt och hållet om jag säger att jag inte är så bra på något. 

Jag insåg för ett tag sedan att någon blev provocerad över att jag sa att jag inte var så bra på en viss sak. Personen ifråga menade att jag inte skulle se ner på mig själv. Själv menade jag att jag har så pass mycket självinsikt att jag både själv är medveten om vad jag är mindre bra på och kan vara öppen med det. Sedan kanske det finns sådant jag är bättre på men det finns ingen anledning för mig att springa runt och berätta det. 

Det skulle kännas jättekonstigt!