Falskt beröm....

 Idag tänker jag fortsätta lite på det jag skrev om igår.

Självinsikt eller snarare, brist på självinsikt. Jag läste en undersökning om att majoriteten anser sig vara mer intelligenta än sin omgivning. Besserwissrar är ju sällan roliga att ha att göra med. Sådana som gärna, i alla lägen, ivrigt kommer med "goda" råd och lösningar. Något som vi inte alls bett om. 

Hur ska man då hantera dessa personer? Jag läste några bra tips, bl a att tacka för tipsen men samtidigt säga att man gärna återkommer till hen när man behöver hens råd och tips. Då känner sig personen ifråga som en viktig person. https://www.publikt.se/pa-jobbet/rad-om-jobbet/sa-bemoter-du-en-besserwisser-22404

Jag gör oftast fel när jag råkar ut för sådana personer. Trots att jag egentligen bara vill be dem dra dit pepparn växer så tar jag fram min artiga sida och berömmer dem och höjer dem till skyarna. Vilket då istället bara spär på deras högmod...

Varför jag gör detta vet jag egentligen inte. Trots att jag kanske irriterar mig på vederbörande så vill jag ju inte att de ska märka det. Och ja, det är kanske för att jag är orolig för att de annars ska märka hur irriterad jag blir och då jag är så konflikträdd så får de ju inte märka vad jag egentligen tycker och tänker. Så då öser jag istället beröm över dem. Även om jag inte alls menar det jag säger. Ganska hemskt av mig egentligen och de fattar inte att jag egentligen inte menar ett ord av vad jag säger. För jag kan vara väldigt övertygande i dessa situationer. Och samtidigt förstår jag ju att jag är oerhört falsk.