Men vad kännetecknar en gränslös person? För mig handlar det om att personen ifråga inte vet vad som är privat, rätt eller fel, lämpligt eller olämpligt. Jag läste någonstans att en gränslös person är ungefär som en person som druckit för mycket alkohol och därmed går över de oskrivna reglernas gränser. En sådan person är ofta inte bara gränslös mot andra utan även mot sig själv eftersom de inte kan bedöma olika situationer.
Ofta ligger det även någon psykologisk störning eller psykiatrisk diagnos bakom.
En gränslös person är ofta trevlig och verkar omtänksam till en början. Sedan börjar de kräva mer och mer av ens tid. De pratar bara om sig själva, säger ofta samma sak om och om igen och förväntar sig att man alltid ska vara tillgänglig och lyssna och stötta. Egentligen är det inte någon konversation i egentlig mening utan mer en malande dialog. Till viss del handlar det om narcissism och de tror att det är helt normalt att varje konversation handlar om dem.
Detta kan handla om en underliggande osäkerhet och uppfattar därför sitt värde i att andra lyssnar på dem. Dessa personer har svårt att ha någon samvaro med andra, då allt kretsar kring deras behov av att vara i centrum. De förväntar sig att man ska tycka att allt de gör är fantastisk och de vill gärna höra hur duktiga de är. Det kan också vara så att de vill ha råd och vägledning och förväntar sig att man ska lägga allt åt sidan för att vara deras obetalda terapeut.
Aldrig frågar de något om hur personen de pratar med mår, de anser att deras problem är viktigast i världen. Därmed handlar det inte om en genuin konversation utan det blir något slags spel, en manipulation. Oavsett hur trött man blir på detta så kan man ändå känna sig tvingad att fortsätta lyssna för på något sätt känner man dåligt samvete för att man egentligen bara vill be dessa personer att dra dit pepparn växer. Men det är så att samtidigt känner man att det är något som inte stämmer med dessa personer och det är lätt att få skuldkänslor för att man känner att man inte orkar med det längre....
Så det känns lite som att man "måste" fortsätta att finnas till hands.
Kommentarer
Skicka en kommentar