Hur ska jag kunna låta bli att säga något dumt?

 In i det längsta försökte jag låta bli att vara otrevlig. Jag kände hur irritationen bara växte och jag kände hur nära jag var att säga något dumt. 

Jag ville verkligen inte tappa kontrollen! 

Men till slut kände jag att den irritation jag kände inombords höll på att ta över. Jag kämpade emot men snart hörde jag själv hur irriterad jag lät, ja, jag lät faktiskt nästan arg. Jag var enormt irriterad och samtidigt kom det dåliga samvetet krypande. 

Det var ett telefonsamtal jag hade och jag måste tyvärr erkänna att jag till slut blev provocerad. Tanken hos personen ifråga var säkert inte alls att provocera. Det var bara det att jag klarade inte av att lyssna på någon som bara tyckte mer och mer synd om sig själv. Hon hade med andra ord en enorm offerkofta på sig! Dock tog hon inte någon notis alls om min irritation, vet inte ens om hon märkte av den. För hon var så inne i sig själv och sitt eget. 

Efteråt kände jag att jag borde ha kunnat låta bli att bli irriterad. Att jag borde ha förståelse. Samtidigt insåg jag att jag denna gång faktiskt inte kunde hålla ilskan inne. 

På ett sätt kändes det ändå lite skönt att jag inte kunnat hålla kvar irritationen. För någonstans är det ju ändå så att det går inte att hålla inne hur mycket som helst. Någon gång måste det få lov att pysa ut. 

På ett annat sätt var jag lite ledsen på mig själv. För jag vill ju inte vara otrevlig. Jag vill vara en person som är snäll och förstående och empatisk.....

Men det är bara att inse att jag nog inte är så empatisk som jag skulle önska att jag vore.