Struts

 

Att sticka huvudet i sanden är ett uttryck som syftar på att man förr trodde att strutsen gjorde just detta för att inte synas och därmed slippa konflikter. Det stämmer inte att strutsen gör så, utan den lägger sig på marken och sträcker ut halsen när den hamnar i fara. 

Men många av oss människor sticker gärna huvudet i sanden för att slippa vara med om det som är obehagligt. Ja, bildligt talat, alltså. Och jag måste erkänna att jag ofta är en "struts". Fast det var kanske inte så svårt att räkna ut, med tanke på att jag ofta tjatar om min konflikträdsla.

Strutsbeteendet är en försvarsmekanism som handlar om förnekelse. Jag skrev häromdagen om att man ibland inte vågar vara ärlig ens när man sitter hos psykologen och jag tänker att det har med varandra att göra. Att man använder sig av en försvarsmekanism för att man helt enkelt inte orkar se eller prata om det som gör känslomässigt ont och kan skapa stark ångest. 

Man kan prata hur mycket som helst om att det inte är något bra beteende att sticka huvudet i sanden och naturligtvis förstår jag detta också. För ofta är det så att förr eller senare måste man ta tag i problemen. De försvinner sällan även om man hoppas att man en morgon ska vakna och upptäcka att problemen har försvunnit. 

Att man vet att ett beteende inte är så bra hjälper absolut inte. Det hjälper inte heller ett dugg att människor runt omkring påpekar detta. Tvärtom, känner jag! För då läggs det istället ännu mer börda på en.