Går tiden fort eller långsamt?

 

Ibland går tiden så fort och andra gånger går tiden olidligt långsamt. Ja, så känns det förstås, tiden går väl lika fort eller långsamt hela tiden, antar jag. 

När man längtar efter något och/eller ser fram emot något, så går tiden ofta långstamt. Och tvärtom när man vet att man måste göra något som man absolut inte vill göra. Då vill man att tiden ska gå långsamt. Kanske har man mycket man behöver göra och hinna med. Då går tiden också fort. Så var det i förmiddags och jag kände att jag inte visste hur jag skulle hinna. Vid sådana tillfällen blir man ju också väldigt stressad och det gör inte saken bättre. 

Jag lyckades hinna med det jag skulle göra och blev bara fem minuter försenad. Det kändes skönt men jag var totalt slut. Att då samtidigt försöka att inte visa hur stressad jag var...ja, det är sådant jag har blivit bra på. Att ta på leendet och inte med ett ord eller en min visa något. Tidigare har jag varit glad över att kunna klara svåra situationer på detta sätt. Numera känner jag att det är så ledsamt att så ofta känna att jag behöver visa upp en fasad. Naturligtvis är det inte någon annan som säger att jag ska visa upp en fasad. Det är helt och hållet jag själv. För att jag förväntar mig det av mig själv. För att jag inte vill och inte vågar visa mig som jag är.