Jag gillar talesättet om att man inte ska döma någon om man inte gått en mil i deras skor. För vad kan man veta om vad någon annan går igenom? Ja, man kan tro och ana och gissa. Men man kan aldrig säkert veta hur det är och hur det känns.
Jag blir så ofta ledsen när jag inser hur lite förståelse det egentligen finns från både omgivning och samhälle. När vi varit med om något omskakande som förändrat vårt liv. Som gjort oss rädda eller sorgsna och kanske t o m traumatiserade Det vi behöver då är tid och omtanke.
Men får vi det då? Väldigt sällan, måste jag tyvärr säga. Visst finns det undantag. Absolut. Jag ska inte dra alla över en kam. Men oftast förväntas vi bli "som vanligt" igen efter en mycket kort tid. Det ställs krav på oss som kan kännas som att vi förväntas bestiga ett berg.
Världen behöver mer snällhet och förståelse.
Kommentarer
Skicka en kommentar