Ibland längtar jag bort. Fantiserar om att fly till en öde ö någonstans. Eller kanske en liten stuga långt ute i skogen. Alldeles tyst och alldeles stilla och inga andra människor i närheten. Där jag bara kan få lov att vara. Utan en massa krav och förväntningar.
När jag är mitt uppe i dessa fantasier så kommer såklart det dåliga samvetet krypande och tankarna kommer om att jag faktiskt borde vara tacksam för att jag har människor runt omkring mig som bryr sig om mig och som jag bryr mig om och tycker om. Att det finns de som är alldeles ensamma på riktigt och inte har någon som bryr sig om dem.
Naturligtvis är jag tacksam för alla de människor som jag har i mitt liv och som jag vill ha i mitt liv. De som inte bara tar energi utan också ger. Och såklart vet jag att jag har det bra. Det gäller väl bara att försöka tänka på det när det känns som att jag inte har kontroll över min egen tillvaro.
Kommentarer
Skicka en kommentar