Första juli

 

Ny månad. Välkommen juli! 

Jag kommer inte med en massa glada tillrop som "ny månad, nya möjligheter!"

Visst, det kan ju låta bra och trevligt men jag är medveten om att det istället kan vara väldigt jobbigt med dessa "positiva" uppmaningar. Åtmonstone är det så för mig, att jag kan uppleva att det kan bli lite provocerande när man själv inte är så mottaglig för detta. Då känns det istället som att ens egna tankar och känslor är "fel". 

Vi måste inte alltid vara glada och positiva. Ibland kan vi inte vara det och så ska det få vara. Ingenting blir bättre för att vi går omkring och låtsas som att allt är guld och gröna skogar. Vi kanske lurar vår omgivning men vi kan inte lura oss själva. För oavsett hur mycket vi än går runt och ler ett falskt leende och övertygar andra om att vi mår toppen, så finns ju ändå de där andra känslorna kvar inom oss. De försvinner ju inte för att vi låtsas att de inte är där. 

Men jag vet ju samtidigt hur svårt det är. Jag vet att det för stunden är mycket enklare att klistra på sig leendet. Vi vill inte vara negativa och tråkiga., Vi vill inte förstöra stämningen för andra. Men om vi alla gör så. Vad händer då? Jo, vi går alla runt och låtsas. Vi är inte äkta. Vi låtsas som att vi lever i en glad Instagrambubbla, där allt ser så fint ut på utsidan. Men bakom alla dessa tjusiga bilder, vad finns där?

Vi är mer lika varandra än vad vi vill och vågar tro. Vi har alla problem och bekymmer. Mer eller mindre. Och vi hanterar såklart detta på olika sätt. 

Jag menar inte att vi ska gå runt och klaga och gnälla hela dagarna. Men vi borde få lov att känna att det är okej att vara öppen med hur vi faktiskt mår och vilka problem vi har. Ofta behöver vi bara få berätta och känna att någon lyssnar. Det handlar inte om att vi ska älta i flera timmar (men det kan vi behöva göra ibland!). utan vi behöver bli sedda och hörda för den vi är och var vi befinner oss just precis här och nu. Det handlar inte heller om att vi vill att någon ska lösa våra problem. Absolut inte!